Vilsen!

Vissa stunder kan jag känna mig vilsen, långt in i en djungel, kan inte hitta ut. Men så kommer det en liten solstråle som anger vilket håll jag ska gå för att hitta ut. 

Så känner jag mig just nu! För första gången ska jag blogga! Det är inte lätt men jag tycker att jag vill göra detta för att förmedla lite känslor, äventyrslusta och fotografier.

Blev med systemkamera för ett och ett halvt år sedan. Härlig känsla, nytt och spännande, har varit intresserad av fotografering ända sedan 10 års åldern då jag fick min första kamera, en Agfa, en sådan platt som man drog ut. Jag tog många bilder, var lite galen redan då, för jag kunde terra våra kattungar genom att lägga dem på hög och tvinga dem att vara kvar tills jag gjort många bilder på dem! Men en systemkamera, så kul, då kan man ju ta massor av bilder för den är ju digital! Så bra, så det var bara ut och plåta. Och sen ladda in dem i datorn, och vips får man massor med bra bilder! Trodde jag ja:-) En massa skitbilder, arg som ett bi blev jag och jag fattade ingenting! Det fick bli en kurs, där en kursledare var en proffsfotograf som blarrade om inställningar, tid och skärpedjup och jag begrep absolut ingenting! Var alldeles gråtfärdig efter den kursen. Så det blev att läsa böcker och ut och testa hela tiden. Vissa kort blev ju riktigt bra, fråga bara mig inte hur jag gjorde för det vet jag inte! I våras sa min kompis att hon skulle på kurs, och då hängde jag med: Nu var det riktigt roligt för nu begrep jag lite mer. Den kursen blev en vändpunkt i mitt liv. Nu fattade jag mer av den där tiden, skärpedjup och bländare och så. Men ibland står det helt stilla i huvudet ändå, rätt ofta faktiskt, men det är lite roligare i alla fall att fotografera.