Dolomiterna

I slutet av augusti var jag på min länge efterlängtade vandringsresa i Italien. En resa jag hade bokat redan i februari så väntan har varit lång! Nu är det över!                Klicka på bilderna så blir de större!

Jag reste tillsammans med min svägerska och min arbetskollega. Påstigningsplatsen var ute i Mellbystrand och klockan halv åtta på morgonen den 24:e augusti kom bussen och plockade upp oss!  Vi var ett glatt gäng på 26 personer som skulle umgås i 9 dagar.

Första stoppet var redan vid Motell Hallandsås där vi åt frukost, sedan gick färden vidare över Helsingborg/Helsingör och Gedser/Rostock. Det blev en del pauser och då letade vi upp geocacher utmed vägen! 🙂 Vi övernattade i Halle och åt en god gemensam middag där, sedan blev det en sängfösare i form av en whisky på rummet! Dagen efter åt vi frukost tidigt och åkte vidare söderut. Allt eftersom kilometerna flöt blev naturen mer kuperad och så kom alperna fram. Dessa vackra berg! Vi åkte genom Brennerpasset och efter 10 mil började stigning upp för Val Gardena dalen och vid 8 tiden på kvällen kom vi fram till vår by Selva (Wolkenstein) och vårt Hotel Solaia. Vi fick våra rum sedan blev det middag direkt efteråt.

En stor buffe var framdukat och vi intog maten som fyllde faten. Servitören kom fram och undrade vad vi ville ha till förrätt och dricka till maten. Förrätt? Vi hade ju redan fyllt våra tallrikar!? Vin blir bra. Förrätten kom in och även vinet, som till min förvåning var en hel flaska, till mig själv! Jag kommer ju att bli full om jag ska dricka hela själv!!! Men då sa servitören, att du kan spara den till imorgon kväll! Tack för det! ….Sedan undrade han vad vi ville ha för varmrätt! Varmrätt? Jag är ju redan proppmätt! Sedan blev det efterrätt oxå! Fy katten vad mätta vi var! Kunde knappt gå till rummet efteråt! Men gott var det!

På morgonen åt vi frukost och sedan fick vi lite fritid fram till halv 12. Vädret var lite mulet. Vi gick ner till centrum och kollade in alla vackra hus med så otroligt blommande balkonger. Man kunde knappt tro att de var på riktigt!

Sedan träffades vi halv tolv och åkte linbana upp till Ciampioni som ligger 2254 m ö h. Dimman låg tät och det var inte så bra sikt till en början. Vi vandrade på en vacker bra stig och kom igenom stenstaden, för att sedan komma fram till Passo Sella efter ett par timmar. Där fanns en Hütte som vi åt lunch på. När vi var klara skulle vi vandra tillbaka till byn. Då kom det ett förfärligt hageloväder och åska. Resultat: genomblöta och lätt skräckslagna! Vi tog bussen tillbaka! :-). Hotellet hade bastu, bassäng och fitnessrum så fram till middagen på kvällen hade vi det lugnt och skönt. Efter maten på kvällen gick vi ett gäng ner till byn för att leta upp några som dansade på gatorna. Vi hittade inte dem så vi gick in på en pub och drack lite öl och umgicks med mycket skratt!

Nästa dag kl 9 på morgonen åkte vi buss till byn S:t Ulrich och åkte linbana och kabinbana upp till Secëda Hütte. 2480 m ö h. Solen sken och det var så vackert överallt! Vi fick se murmeldjur däruppe, ser ut som bävrar!

Stigarna var jättebra överallt och vandringen blev en upplevelse.

Uppe bland bergshällarna i den karga jorden växte silvertistlar och EDELWEISS! Jaaaaaa, nu har jag sett denna lilla ynkliga blomma på riktigt! Så glad jag blev! :-D.

Vi vandrade i flera timmar och kom fram till Regensburgerhütte där man kan övernatta och äta mat. Åt världens godaste Spagetti Carbonara! Utmed vägen hem till byn växte massor med Tidlösa (en blomma som liknar Krokus). Innan vi kom fram till vår by möte vi en grupp med kossor. Ena kossan ställde upp sig så fint att hon liknade Milkakossan! 🙂 Nu blev jag allt sugen på choklad.

Framåt 5 tiden kom vi hem från vandringen och relaxade fram till vår gemensamma middag. Alltid lika mycket mat och så himla god! 🙂

Nästa dag vid samma tid åkte vi till byn S:t Ulrich igen och åkte linbana upp på andra hållet till Mont Seuc. Vi kom till en enorm dal som heter Seiser Alm.

Det var en endaste stor betesmark som är 8000 fotbollsplaner stort och är Europas största sammanhängade betesmark. Alla mejeriprodukter som kommer härifrån heter Alp och då har kossorna bara ätit gräs och hö från denna betesmark. Coolt!  Här vandrade vi oxå på mycket bra stigar. Idag hade vi matsäck med oss iform att baugetter. Dessa baugetter köpte vi i affären där de först delade brödet och sedan bredde efter våra egna önskemål om pålägg! Mums!  Nu har vi i två dagar kunnat vandra i shorts och t-shirt. Vårt skinn har blivit rött och snart brunt! Mysigt! 🙂

Som de andra två tidigare dagarna åkte vi bussen till samma by igen. Denna gång åkte vi en bergbana upp till Resiesa Hütte. Denna dag delade vi upp oss i två grupper där vår grupp ville gå lite längre än de andra. Vi vandrade på mycket fina stigar idag oxå och vårt mål var ett kors uppe på ena ”toppen”.

Det finns så många snidade träskulpturer överallt! Italienarna är katoliker (de flesta) och skulpturerna var i de flesta fall en avbild av Jesus på korset! Även jungfru Maria med Jesusbarnet fanns lite här och var.  Luften var tunn och jag hade det jättejobbigt med andningen när det började att gå uppför. Jag var den som sinkade gruppen eftersom min ork tröt! Men till sist kom jag upp till korset som är 2281 meter över havet. 

Efter att ha pausat en stund så gick färden mera plant och då gick det undan ganska snabbt. Efter ett par timmar kom vi fram till den andra gruppen som hade pausat länge och väntat på oss. De gick vidare medan vi tog en välbehövlig paus med lite mat. På vägen ner mot linbanan gick vi genom barrskog. Efter middagen på kvällen bjöds det på utomhuskonsert i centrum. Det var ett stort tyrolerbrassband som spelade för oss. Wow vad de kunde blåsa i lurarna! 🙂

Nästa dag var vi i farten igen vid 9 tiden och åkte linbana upp till Dante Cëpies som låg ännu högre upp än vad vi varit tidigare. 2300 möh. Idag är vädret inte lika bra och dimmorna låg tätt vid bergstopparna. Idag gick det mestadels nedför och det blev jättejobbigt för både knän och tårna.

Vi hade lärt känna en tjej som jobbade på hotellet som heter Emesa. Hon ville visa oss klättring – Via Ferrata – och vi hade bestämt att göra det på eftermiddagen. Efter att ha ätit lunch och fikat så mötte vi upp Emi vid linbanan. Hon hade utrustning med sig till oss i form av hjälmar, selar och kabinhakar. Vårt mål var att komma upp till ett kors på toppen Cier. Min svägerska ville inte följa med utan hon vandrade ner till byn själv medan vi skulle klättra.

Vi vandrade upp en bra bit på berget och där klädde vi oss i utrustningen. Utmed bergsväggarna fanns sedan första världskriget uppsatta vajrar. Dessa hade använts av inhemska soldater för att snabbt kunna klättra ifrån fiender vid attacker. Emi visade oss hur vi skulle göra och vår vandring uppåt till Cier 2592 möh började. Efter att ha vandrat i en halvtimme började det att åska och blixtra. Jag var ganska rädd och tvingade mig att fortsätta upp. Efter några hundra meter började det sedan att regna och jag hade inte med mig mina regnkläder! 😦 Efter att ha klättrat lite till tilltog åskan och min rädsla gick över till rena skräcken. Jag ville inte längre upp och det fattades ca 60 höjdmeter innan toppen nåddes. De andra klättrade vidare medan jag satt i en bergsskreva och huttrade, skramlade tänder och blev genomblöt.

Där satt jag och undrade om de andra levde, och om jag någonsin skulle komma ner igen och så hur dimman forsade in i dalen nedanför och att allt blev alldeles vitt runt omkring mig. Efter en halvtimme (tror jag) kom de andra tillbaka och vi klättrade neråt. När vi hade kommit några hundra meter ner så försvann dimman, regnet slutade och solen visade sig igen en stund! Typiskt! Jag var lite sur på mig själv för att jag inte hade modet!  Själva klättringen var inget läskigt, det var åskan som stoppade mig! 

Min svägerska hade oxå haft det tufft på nedvägen och hade gått fel väg. Detta resulterade i 3 timmars vandring istället för 1 timme! Hon hade skulat i en gammal liftstation och sökt skydd för åskan där!  Vi var ganska trötta och medtagna på kvällen efteråt!

Hela sista dagen i Selva regnade det! Då gick vi rundor i stan och åt en riktig Italiensk pizza på en lokal restaurang! Det var den bästa pizza jag någonsin ätit! Vi shoppade och hade det lugnt och stilla. Började att packa för att vara färdiga tidigt nästa dag. Åt den fortsatt otroligt goda gemensamma middag på kvällen och umgicks lite extra länge i hotellbaren efteråt.

Vi tog farväl av våra nya kompisar på hotellet, Emi och Josef, Egon och de andra tjejerna jag inte kan namnet på. Bussen tog oss till München, där vi sedan flög till Kastrup. Där mötte en annan buss upp oss och körde oss hem till Mellbystrand och Laholm.

Det var en mycket härlig resa och vi har fått flera goa nya vänner på kuppen! Hoppas vi ses igen nångång!

Denna reseskilldring passar samtidigt in hos Helene- Allt som är vackerts tema Längtan! För jag längtar verkligen tillbaka till Dolomiterna!

http://helenesblogadresseat.blogspot.se/2012/09/mandagstema-59_23.html

Annonser

~ av chralex på 2012/09/24.

5 svar to “Dolomiterna”

  1. Bra sätt att skingra tankarna efter igårkväll, antar jag, att skriva detta 🙂

  2. Jättefina bilder. Vilken resa det var, man vill ju bara dit igen. Tur att man kan kolla på bilderna och tänka tillbaka på alla vackra platser. Det är nästan så man hör alla vackra sånger som sjöngs på bergen. Det var lite läskigt med åskan.

  3. Roligt att läsa om underbara Dolomiterna. Inte underligt att man längtar tillbaka eller hur….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: